Fogde i Fläskkällaren, Aspeboda. * Enligt Peder Swart (uppl Edén sid 23) tillhörde han Gustav
Wasas förste livvakt, som bestod av fyra framstående dalkarlar.* Bodde på Aspeboda, den
gård som nu kallas Fläskkällaren. Förde samma vapen som hans far. Fogde på kopparberget
1515 -1526 samt 1531 - 1533. Måns Nilsson var en av landskapets rikaste män. Ägde förutom
den stora gården Aspeboda 41 landbogårdar, fastigheter i Stockholm m m. Han ägde också
en stor andel i Falu gruva, vilket bevisas inte minst av att han behövde 17 gruvbodar för att
förvara sin kopparmalm i.* År 1531 utbröt ett uppror, som skulle visa sig bli Måns Nilssons fall.
Det har gått till historien som Klockupproret. Gustav Wasa hade bestämt. att samtliga kyrkor i
Sverige skulle leverera en av sina kyrkklockor till kronan. Klockorna skulle sedan smältas och
gjutas om till kanoner och därigenom ge ett bra tillskott till statskassan. Men allmogen vägrade.
Bönderna och bergsmännen i Dalarna begärde råd av Måns Nilsson, som ställde sig på deras
sida och uppmanade dem att fördriva kungens uppbördsmäm och ta tillbaka klockorna, vilket
också skedde.* En sådan uppstudsighet tolererades naturligtvis inte. Vem visste hur många
fler uppror som kunde bli följden i så fall? Gustav Wasa bestämde sig för att att statuera
exempel. I januari 1533, vid en Riksdag i Västerås, utpekades Måns Nilsson och en rad andra
mäktiga bergsmän för att han anstiftat revolten.* Kungens och hans "älskeliga riksens råd"
drog upp till Kopparberget för att hålla räftst och rättarting, men med en krigshär som dalfolket
aldrig sett maken till.* Så snart man kommit över dalagränsen, sände han ut krigsfolket åt alla
håll, dels för att plundra kyrkorna och dels för att gripa upprorsmakarna.* Måns Nilsson var
dock förvarnad och hade vidtagit sina mått och steg. Sina rikedomar hade han - enligt vad det
har berättas - säkt i Dammsjön ovanför sin gård. Själv lät han sina drängar gömma honom i en
kolmila i skogen vidSkinnarbo (i närheten av Sörbo, ett par hundra meter sydväst om nuvarade
golfbanan i Aspeboda).* Slottsfogden på Västerås slott - Lasse Eriksson - och hans knektar
letade i flera dagar, innan de kom på idén att ta med sig Måns hund, som till slut ledde dem till
husse. Måns tillfångatogs och fördes tillsammans med sex andra förmenta upprorsledare till
Stockholm.* Det, som sedan händedem, har målande skildrats av en fiende till Gustav Wasa
vid namn Wulf Gyler. Denne upprättade ett formligen register över Gustav Wasas synder,
bevarade i ett arkiv i Tyskland. Wulf Gykler berättar, att Måns Nilsson och de andra olyckliga
bergsmännen släpades omkring på Stockholms gator, ridande på kor och bespottade av
pöbeln. Sedan fick de sitta i fängelse ett år, nödtorftigt utspisade med vatten och bröd.
Kungen hoppades - fortfarande enligt Wulf Gyler, att de skulle svälta ihjäl, så att han slapp
avrätta dem.* I december 1533, när den blivande tronarvingen Erik XIV skulle födas, blev
fångarna frisläppta, eftersom drottning Katarina bad för deras liv under den svåra
förlossningen. Men så fort faran för modern och barnet var överstånden, sattes bergsmännen i
häkte på nytt, och någon gång mellan 17 februari och den 31 maj 1534 avrättades de.*
Hemma i Aspeboda blev ingenting sig likt sedan Måns tillfångatagits. Alla hans gårdar
konfiskerades och hustru och barn sattes mer eller mindre på bar backe. Enligt en gammal
släkttavla i D D, har Måns två söner, som flydde till Norge för att slippa dela sin fars öde. En av
dem hette Hans och tog sig så småningom till Danzig, där han sällade sig till en liten koloni av
landsflyktiga svenskar. Gustav Wasa skickade dit en man för att mörda honom, men han
lyckades undkomma. 1510 flyttade han till Rostock.* Det enda av Måns Nilssons barn, som
blev kvar hemma, var - så vitt man vet - dottern Anna. Hon gifte sig på 1540-talet med
bergsman Hans Persson från Främby och blev bosatt först på Surarvet, sedan på Stora
Aspeboda, som Måns änka Margareta hade fått tillbaka av Gustav Wasa 1536. (Åren 1534 -
1536 hade gården varit upplåten till bergsman Erik Jonsson i Uggleviken, som inte ville släppa
den ifrån sig igen. Hans Persson måste till slut ge Erik fem oxhudar till hyttbälgar, för att denna
skulle sluta att "träta och danta på honom".)* Namnet Fläskkällaren, som hans gård kallades,
syftar en stor uthuggning eller grotta i bergsklippan under gården, enligt folktraditionen
utsprängd med hjälp av svinfett. Senare tiders utgrävning har visat, att det troligen rör sig om
ett gruv-försök. Gården tillhör numera Aspeboda hembygdsförening, efter en donation av
Postmästare Gunnar Sellin och hans syster småskoleläraren Anna Sellin.* Vid gården finns
ochså en minnessten över Måns Nilsson rest 1907.
|
Död 1504. [1]
Domare, Fogde, Bergmästare.
