Sven Ahrnholm (son till inspektor Erik Arneholm och Cajsa Rensie (Rensjö)) var född den 17
november 1727 på Blombacka 8 i Vinköls socken; död 27 mars 1803 inhyses på Tågården i
Hovby socken av "lungsot" vid 76 års ålder.
Gift den 18 december 1759 i Hovby med pigan (= dottern) i Tågården Maria Gabrielsdotter
(dotter till hemmansägaren Gabriel Jonsson och Maria Bryngelsdotter) var döpt i Hovby den 20
augusti 1738 och född på Tågården därstädes; död på samma ställe den 29 oktober 1814 av
"ålderdom" vid 76 år 2 månader och 9 dagars ålder.
Sven Ahrnholm blev genom sitt äktenskap med Maria Bryngelsdotter ägare av 1/4 mtl
Tågården i Hovby socken. Efter svärfaderns död 1763 brukade han gården åt svärmodern,
men efter dennas död 1767 blev han ägare av hemmanet.
Sven Arnholm jämte Pehr Jansson i Hovby var tillförordnade förmyndare för de omyndiga
barnen efter avledne Lars Carlsson i Västergården Härene. I egenskap härav instämde de
barnens styvfader, ryttaren Johannes Holmgren till Kinnefjärdings häradsting den 9 juni 1780.
Ur domboken för Kinnefjärdings härads sommarting den 9 juni 1780, nr 43:
Medelst stämning den Sven Arnholm och Pehr Jansson i Hovby, tillförordnade förmyndare för
omyndiga barnen efter avledne Lars Carlsson i Västergården Härene, till detta ting uttagit mot
myndlingarnes styvfader Ryttaren Johannes Holmgren i Västergården Hovby, påstå de förre,
att den senare må vara skyldigförklarad, att för styvbarnens ägande halva Cronorusthållet
Västergården, som han under brukning haver, antingen erlägga någon viss årlig jordlega eller
ock ansvara rustningen för hemmanet, utan att åtminsone årliga augmentsräntan, vilken
käranden i slikt fall, och så vida svaranden icke betalar jordlega, vill hava de omyndige
förbehållen, helst ingen annan utväg gives till gäldande av den skuld, varutinnan de omyndiga
hos förre förmyndaren, Inspektor Puke, häftande äro.
Parterna äro tillstädes, varvid svaranden Holmgren i början vedersäger käromålet utom skäl,
att han dess 3:ne omyndiga styvbarn hos sig haver och försörjer samt härföre genom denna
Rätts utslag under den 8 juni 1776 fått rättighet att deras fastighet skattefritt innehava; dock
efter det parterna något samtalt, träffade de uppå domstolens föreställning sådan förening, att
svaranden från och med nästa år till Kärandena-förmyndarna erlägger, såsom årlig jordlega för
omyndige styvbarnens halva Cronorusthåll Västergården 8 Rsd 16 sk Specie emot det
svaranden åter bliver berättigad till årliga augmentsräntan och kärandena dessutom efter
nämnda tid själva besörja de omyndiges försörjning, så att svaranden därutav vidare last
undgår.
Utslag.
Jämlikt XX Cap. 2 par. R.B. vill H.R. hava förestående parters förening gillad och godkänd.
Den omnämnda "augmentsräntan" var en rusttjänstavgift, som erlades av ett annat hemman
till rusthållaren, då dennes hemman ansågs otillräckligt att ensamt bestrida rusttjänsten.
Augment betalades således inte till kronan utan till rusthållaren.
Rusthållen var avdelade för kavalleriet och skulle utrusta häst och karl, under det knekthållen
var avdelade för infanteriet och indelades i rotar, som vardera utrustade en man.
Adjutant Alexander Fock på Alebäck i Härene hade till Kinnefjärdings häradsrätt den 13
oktober 1778 sökt förbud mot användandet av en väg genom skogen tillhörande nämnda
gård. Domstolen beviljade inte då ansökan, emedan den först borde kungöras dem, som voro
beroende av vägen.
Sedan detta blivit gjort, inkom byamännen i Östby och Hovby byar med en protestskrivelse, i
vilken Sven Arnholm representerade Hovby by.
I anledning av denna skrivelse kunde inte domstolen vidare befatta sig med ärendet, utan att
stämning först uttogs.
Ur Kinnefjärdings härads dombok för vintertinget den 17 februari 1779, nr 45:
INLAGA
Till Välborne Herr Lagman samt den Högtärande lovl. Tingsrätten.
Emot det av Välborne Herr "Adiutant" Fock vid sistlidna ting begärda förbud, uppå den förbi
"Capitains Lieutnants" bostället Ahlebäck, uti Härene, Hovby vid Östby byar löpande körväg,
får vi nämnde byars åbor i all Ödmjukhet påstå att detta av välbemälte Herr Adiutanten
begärda förbud, av nådige Herr Lagman vid den lovliga Tingsrätten icke bliver beviljat, i
anseende därtill att denna av ålder brukbara väg för oss är alldeles oundbärlig, emedan den
vid många tillfällen, såsom då hållskjuts vid Vinninge Gästgivaregård skall utgöras, även vid
många tillfällen då vi till publice skjutsningar bliva uppbådade, jämväl då ting vid stämmor
hålles, ständigt nyttjar. Och skulle denna väg bliva förbjuden, förordsakas därigenom ett
ganska stort lidande, medelst den långa resväg åt Lidköping eller Vasared, vi voro då
nödsakade göra, med det tillägg, att för bostället Ahlebäck varken åker eller äng igenom
vägens nyttjande bliver skadad, emedan den löper allenast genom dess skog. För den skull
då Nådige Herr Lagman vid Högärade Lovl. Tings Rätten tager denna för oss tryckande
omständighet i Nåd. Rättvist övervägande, Hoppas vi i all ödmjukhet bliva vid vår gamla frihet
härutinnan hulpen.
Framleve med djupaste vördnad
Välborne Herr Lagman
Samt
den Högtärade Lovl. Tings Rättens
Allra ödmjukaste tjänare.
Petter Jacobsson, Ängsbo för Östby byamän
Sven Arenholm för Hovby dito.
OBS! Underskriften på skrivelsen var egenhändig med anförda stavning av namnet. Stilen var
god.
Anmärkning angående de i skrivelsen omnämnda "hållskjutsarna".
Sedan gammalt ägde de i konungens eller rikets tjänst resande ämbetsmännen rätt till fri skjuts
av allmogen. Detta missbrukades och i Alsnö stadga (1279) föreskrevs att konungens brev
skulle uppvisas vid begäran om sådan skjuts, men missbruket fortfor ändå. För att undgå detta
åtog allmogen sig en särskild skatt (skjutsfärdspengarna) mot att slippa skjutsningen.
Missbruket stävjades dock först på 1600-talet, då gästgiverierna fingo åliggande att fortskaffa
resande mot betalning efter en viss taxa. Endast när gästgiveriet inte förslog, måste allmogen
mot avgift tillhandahålla s.k. håll- eller reservskjuts.
|
Född 1694. [1]
Död 1777-01-05 i Tågården, Hovby (R). [1]
Frälseinspektor på Blombacka. Arrendator på Uvereds säteri..
