Nils Gottfrid flyttade 18.10.1881 till Jakobs församling, 1907 till Domkyrkoförsamlingen i
Göteborg, 1908 till Oscars församling och 1909 till Adolf Fredriks församling i Stockholm, 1909
till Gävle, 14.10.1911 till Jakobs fors och 19.11.1911 till Uppsala. Avlade 19.5.1897
mogenhetsex vid Norra Real i Stockholm, huvudbetyg Med beröm godkänd. Genomgick
utbildning till bergs ingenier. Sedan slog han om och skrev 6.12.1911 in sig vid Uppsala
universitet, blev 6.9.19 13 fil. kand. i bland annat konsthistoria och fornkunskap. - Valdes i
november 1928 till "assistant professor of art" vid University of Virginia, Charlottesville, hans
namn förekom i universitetets kataloger från 1928 till 1938, då han lämnade universitetet. Han
undervisade i konsthistoria och arkitektur. Professor. - Gift 10.8.1916 i Uniontown, Penn., med
Anne Moran och troligen skild innan han kom till universitetet i Virginia. Han synes ha utflyttat
till Amerika vid tiden 1914-1915.
Genom en mr John C. Rogers, Alexandria, Va, kom Einar i förbindelse med attacheen vid
svenska ambassaden i Washington Nils R. Larsson, vilken bland ambassadens papper
lyckades finna några exemplar av tidningen "The Rotunda", som Nils Gottfrid gav ut under sin
vistelse vid universitetet i Virginia. Mr Larsson sände mr Rogers ett exemplar av tidningen för
Einars räkning, det var troligen det enda nummer därav som kom ut. I tidningen var
synbarligen alla artiklar skrivna av Nils, de var belysande för hans mångsidiga och säregna
personlighet. Mr Rogers hade personligen varit bekant med Nils och säger bland annat om
honom: "Han var säkerligen allt för avancerad för den värld i vilken han levde. Jag fann Nils
vara en lysande man, med stor intelligens och charm, men han var en ensling, som i världen
omkring sig såg mycket litet som han kunde beundra. Jag vet att han hoppades pa en bättre
värld där kulturen skulle utrota krig och fördomar. Jag är emellertid glad att han återvände till
Sverige, i Förenta Staterna var han varken uppskattad eller förstådd." När han lämnade
Charlottesville sade han till en därvarande professor: "Om jag någonsin återvänder till U.S.A.
blir det endast under förutsättning att presidenten själv kommer och hämtar mig tillbaka."
1 "The Rotunda" gav han i en artikel "From the days of boyhood" en rad personliga minnen
från sin ungdoms resor i Tyskland. Att börja med uttalar han sitt missnöje med att ha blivit född
i Stockholm. "Ty jag har kommit att tycka illa om Stockholm trots dess oförnekliga
dragningskraft, man kan nästan säga charm". Sa talar han om sina resor, den första företog
han när han var tretton år. "En stor upplevelse blev det nar jag inträdde i domen i Köln, det
var där jag fick känning av arkitekturens under, ett slags dop. Säkert är dock att mitt första
överväldigande intryck icke gällde gotiken eller kvasigotiken i Isolnerdomen utan vad som
hänförde sig till den romanska stilen i det inre av katedralen Mainz. Det blev där jag fick mitt
möte med den stora konstens mystik, det verkade som om en elektrisk kontakt plötsligt
påkopplats, en svallvåg av sinnesrörelse sådan som jag aldrig förut känt kom mig att darra - - -
arkitekturen, kände jag, skulle bli mitt livs stora intresse." - 1904 blev Nils i Munchen bekant
med konstnären Svante Kede, död 1955, vilken betecknade honom som en mycket bildad
sällskapsmänniska, som dock stundom ville ekonomiskt utnyttja sina vänner. Därefter
träffades de i Paris och senare i Stockholm, där Nils enligt Kede hade anställning på Svenska
Dagbladet. Till Kede sade han ibland: "jag skall låta höra av mig snart, jag har något stort i
görningen". "Han hade svårt att anpassa sig i livet" var Kedes slutomdöme.
Sedan han lämnat universitetet i Virginia återvände Nils till hemlandet och flyttade där den 20
mars 1941 från Uppsala till Lund, där han stannade till sin död. Någon förbindelse med sina
syskon synes han ej ha upptagit efter återkomsten till Sverige. - - -
Nils ägnade sig bland annat med iver åt stadsplanerandets svåra konst, särskilt gällde detta
Paris stadsplan. Han sammanförde dock inte sina forskningar till något större verk. Sedan han
återkommit till Sverige reste han omkring som föreläsare i bygderna samt höll även
föreläsningar vid Lunds universitet, om amerikansk konst och annat som intresserade honom.
Hans föreläsningar var mycket uppskattade, han förstod att vinna sin publik. Han blev aven
känd som medarbetare i tidningarna, bland annat i Göteborgsposten. Ragnar Josephson
framhöll i sin nekrolog över honom att han särskilt den sista tiden hoppades att kunna samla
sig till ett större verk, där hans kunskaper kunde komma till sin rätt. "Men Nils klagade över att
det när han börjat en bok alltid kommit något i vägen. Till slut slog han dock bort sin oro, vi
skildes med de bästa förhoppningar och jag såg honom gå, som alltid spänstig, elegant,
leende och ensam, ack sa ensam, bort mellan lundagårdsträden."
|