Detta har upptecknats av Olaus Olsson 1924 tillsänt av Per-Arne Hedenstaf.
Enligt de Norska Rigsregistranterna, VII:8 lever han 20 januari 1635, Daniel Knutssön Bildt till Morlanda får då besked om att han mot billig avgäld och vanlig avgift kommer att få tionden av Myckleby prästgäll i Bohuslän att uppbära, efter Knud Pederssons avgång. 1638 står sedan Kerstin Due som änka på Olsnäs. Källa: Tjörn släktforskare
Knud Pederssen Maaneschiöld till Olsnäs, vilken sätesgård han övertog efter faderns död, var gift I:sta gång med Lucie Eriksdotter /Hvetenstjärna/, 2:dra gång Kirstin Jörgensdotter Due, vilken levde som änka på Olsnäs år 1638. Under l600-talet vinnlägger sig adeln om att förstora sina jordagods på kronans och den frie bondens bekostnad och Knud Pederssen utgör ingalunda något undantag därifrån, ty år 1625 var det 7 dagsverksskyldiga bönder under Olsnäs, men på l630-talet hade antalet stigit till 15. Ar 1609 begärde Knud Pederssen s.k, hävdabyte med kronan på följande i närheten av Olsnäs liggande gårdar, nämligen : 2 mtl Olsby, ¾ d:o Gåre, l/2 d:o Rösselvik och l/2 d:o Lirås, varjämte han erbjöd sig att avstå sina gårdar i nuvarande Norge, vilka gårdar voro Stora Rogstad och Morthof i Hedemarken, Kolstad och Kennelid i Ribe, Stora Hof i Östierdalen, Kollstad i Gudbrandsdalen samt Ulleklev och Rollstad i Dovre socken. Hans erbjudande avslogs av det skäl att dessa gårdar voro jämställda i skatteväg, då det var i lag föreskrivit att hävdabyte med kronan icke fick ske med mindre än den enskildes gårdar gåvo dubbelt så mycket i skatter som de gårdar vilka kronan avstods i utbyte. Dock gives det många exempel på att det ofta syndats emot detta lagens bud. Knud Pedersson dog i slutet av 1630-talet och hans änka gifte sig 2:d:a gång med Peder Krabbe till Ölmenäs. Hon levde ännu 1680. Det är denne Peder Krabbe som Margareta Hvitfeldt kallar "en fattig adelsman", då hon beder för honom hos Riksdrotsen Per Brahe "emedan han blivit dömd till stora böter för skogshuggning på en liten gård under hans sätesgård" att han måtte därifrån förskonas då skadan ej var av stor betydelse utan snarare lände skogen till nytta. "Skall dessa böter uttagas blir mannen alldeles ruinerad" /Detta påstående var givetvis osanning/. Ännu veta Maaneschiöldsättlingama berätta "att Peder Krabbe var en hård och obarmhärtig adelsman", som drev sina styvbarn från Olsnäs. De flydde därifrån till Norge där de ägde gårdar som de ärvt efter fadern. Troligtvis var det de här ovan nämnda gårdarna. Barnen återkommo till Olsnäs efter Kristin Dues död år 1682. Det har påståtts att Peder Krabbe hade en god vän i Margareta Hvitfeldt då hon och Olsnässläkten voro ovänner, vilken ovänskap skulle hava sin orsak i tvist om Maaneschiöldssläktens arvedel i Sundsby, Storleken av detta arv har felaktigt bedömts efter sentida måttstock, Det kan vara möjligt att det varit osämja emellan Sundsby- och Olsnäs släkterna på grund av arvstvist, då man vet att Peder Knudssen Maaneschiöld år 1574 trättade ned sin svåger Anders Green till Sundsby on sin hustrus arv. Denna arvstvist kan mycket väl hava levat i minnet hos ättlingarna och även hava varit orsak till det påstådda Maaneschiöldska överfallet på Sundsby. Händelsen lever ännu i folkets minne som sägen. Efter Knud Pederssens död innehade Peder Krabbe- enligt hans egen jordebok av år l662 - utom sätergården Olsnäs jämte husmansplatsen Kläppedalen följande "veckodagshemman" Skeden, Höggeröd, Budalen, Rävlanda, somehuru pantsatts på 1640-talet likväl upptagits i jordeboken på den grund att bördsrätten då räckte i 30 år, Röd, Fagerfjäll, som köptes av borgare 1 Marstrand I638 sant Kjebene som Krabbe år 1659 köpt av bönder. Vidare 2/3 mtl Sunna i Klövedals socken som bukas - enligt1680 - av Peder Krabbe. Det var sålunda inalles 5 ¾ hemman under Olsnäs då samt under Peder Krabbes bruk. Detta har upptecknats av Olaus Olsson 1924 tillsänt av Per-Arne Hedenstaf. Se även under Kerstin Larsdotter Dufa då senare forskning klarlägger henne.